Dagen är vår.
Skulle det vara möjligt att gå ut till heliga upptäckter, utan Antuara?
Han tog handen på den ädla gudinnan Aki, steg upp till en höjd,
Han sa, kära ilionier som lutade sig mot stjärnorna, detta är en expedition, en expedition i expeditionsskaparens namn, en resa av varelser,
Om vi inte återvänder är vi tomhänta från denna tid, och vi kommer att nå de ljusa morgondagen där gryningen bryter mörkret.
Vi kommer att etablera nya Ilions, detta är upptäckten av Orion.
Vi kommer att öppna nya bosättningar för kommande generationer.
Orionianerna kommer att bo där,
Således förklarade han namnet på stjärnan som ännu inte har upptäckts.
Han hette nu Orion.
Solen höll på att gå ner från dalen när Ilions armé, som lutade sig mot stjärnorna och påbörjade nya upptäckter, flyttade.
Med ett fruktansvärt dån, när armén gav sig ut, vinkade Ilions folk bakifrån.
Det är fullt av kaféer, restauranger, soppkök, nöjesställen.
De hade inget annat att tänka på än Ilion-scouterna.
En ny bedrift var att öppna upp för nya horisonter.
Faktum är att Ilion hade en livstid,
Även om en miljon år har svepts bortom tiden,
Men en dag skulle Ilion komma, öns rykte kallade domedagen.
Den skulle slockna en dag som en komet utan energi.
Som de vise säger är apokalypsen oundviklig för mänskligheten,
Det var oundvikligt för Ilion att en dag falla in i universums svarta hål.
På sätt och vis var detta en händelse som utgjorde skapelsens väsen och som var oundviklig att uppleva.
Precis som varje apokalyps var en början på återfödelse, var det slutet när en planet eller stjärna i ett svart hål möttes för att uppnå sin återfödelse.
Av denna anledning var tidlösa system tvungna att förbereda ett eller flera av dem för det svarta hålet innan en galax i deras händer slocknade.
Det var då de kunde utöka det utan att avbryta deras befintliga system.
En ny ordning etablerades i Ilion,
Ett imperium är på väg att börja.
På planeten som nya upptäcktsresande försökte utforska skulle det bli en start för framtida generationer.
När armén lämnade Ilions land gav en paus i ett vakuum, lyfte avantgardeörnarna.
Dessa var dåtidens spioner,
informationsbärande agenter,
Det var omöjligt att passera ett tomrum utan att stöta på ett annat.
Alla var ute efter nya upptäckter, alla försökte nå räckvidden före varandra.
Obundna hästar, trött på att dra pansarbilar.
Vaktmästarna tömde betet som gjorts av de finaste klöverna före dem.
De öppnade tunnorna för att erbjuda Ilion vatten.
Varje häst som släpptes från sin last som en fjäder sträckte sig.
Som för att säga att vi fortfarande har en lång väg att gå,
Det fanns de som stod upp och gnällde, och det fanns de som försökte vända sin tröghet på en löprunda.
Medan de åt, strödde krigarna sin mat i tälten som de hade satt upp i grupper.
Medan några av dem skämtade, var de mest magnifika av borden kockarna.
I nya upptäckter för att få sin del, rekryterade Antuara kvinnor till armén,
Även om deras ryggtjänst räknades, var deras arbete det tyngsta.
Från att tvätta kläder till att laga mat,
Från att förstöra det skräp som militären lämnat efter sig så att det inte skadar naturen.
Dessa var Ilions mest hårt arbetande och framstående skönheter.
Soldater som deltog i varje skede av kriget skulle inleda kärleksaffärer med dem.
Hon hade fört denna ordning, som finns i andra galaxsystem, till Antuara från sitt eget sinne.
Det har varit många krig, även om de är små, Man har sett att det inte skapar en odisciplin.
Tvärtom, soldaterna kämpade med mer själ.
Men Buddha var bunden av en disciplin, Antuara brukade säga att en soldat som glömmer platsen att älska är inte vår soldat.
Hon förde den till karaktär, ädla krigare från Ilion,
De brukade säga att vi förvandlar krig till konsten att älska, unga män med svettig mustasch.
Det var bekvämt eftersom
Ilions brudar-döttrar.
När det var kväll, när det steg upp tände stjärnorna hand i hand Ilion-krigare,
De brukade gå vilse i ljungen och sjöng kärlekssånger,
Det resulterande ljudet ekade det samtidiga ljudet av miljontals syrsor.
Ingen var avundsjuk på någon, inte heller användes något tvång.
Alla satte sig i den andras plats.
Med all respekt.
Det var bekvämt på grund av dessa nya älskare.
Det var lagen om den himmelögda gudinnan.
Många begick självmord, bröt mot regeln och uppfattade det som respektlöshet mot sin gudinna.
De sa att det här livet är verdelös, även om vår gudinna förlåter.
Det är därför ingen har råd att vara olaglig.
Läkare bar sjukhus med sig,
Han brukade arbeta här med män och kvinnor,
Krigare tränade som amazonflickor bakom fronten som bin arbetade,
De var motståndskraftiga när det var dags att kliva fram,
De skulle bygga ogenomträngliga murar som en vägg av kött till de bakre leden,
Nej, vi är olika, sa den ädle Antuara, precis när vi axlade bördan av detta liv tillsammans.
Vi måste dela smärtan och glädjen med alla, även längst fram.
Krigarflickorna som växte upp med detta tänkesätt tvekade inte att gå med i fiendens led.
De brukade slå fienden med hans tass på en gris slips, precis som ett rovdjur sticker sitt byte.
Även om denna situation i armén uppfattades som en störning, blandade inte Ilion-soldater sin verksamhet med det normala livet.
Laddade ekvationerna en morgon,
Hästarna spändes, krigsmaterielen lastades, en ny start mot Orion.
Om den nåddes skulle de ha planterat Ilons flagga i Orions sköte,
Om han gjorde det skulle en fiendearmé slåss framför dem utan att ta ett steg tillbaka.
Vid en punkt där solen var långt framme, kom pionjärörnarna flaxande med vingarna,
En armé har omringat dalen framför dem,
Till Orion nås genom att passera.
När de försökte gripa Orion slog de läger nära den när de inte kunde nå den.
De som säger att Orion kommer att bli vår,
De kämpade länge, de led av många offer, men de drog sig inte tillbaka från den punkt de kom ifrån.
Nu skulle de inte passera utan kamp till Ilionians på den lätta sidan.
Det var en sådan armé av envisa krigare att de trodde att de skulle krossa den nyväxta Ilion-armén i bitar.
"Det kommer att bli en mycket tuff kamp", sa den ädle Aki.
Han samlade ett miljondollarflock vargar i en bäckbädd,
Med ett klapp i handen tillkallade Antuara sina örnar,
Detta var krigets taktik för sista gången, antingen skulle Orion fångas eller så skulle Ilion återlämnas med en trasig armé.
Allt eller inget sa att den stora örnen satt på toppen av Olympen, men han var inte partisan,
Medan Antuara alltid trodde att hon var med dem och brukade säga att den mycket ädle Zeus inte står bakom oss som kommer att föra mina krigares ryggar till marken.
Men det var erfarenheterna från de följande åren och han var tvungen att testa kraften i det verk han skapade,
Det var ett test, ett test av en ansamling som skulle gå utöver tiden.
Det var ett test på vilken makt i kombination med förnuft och visdom som kunde styra.
Det var konsthantverkets test, banbrytande upptäcktsresande, att komma in i filmsekvensen.
Även om den verkade saknas, följde den stora Zeus händelserna med specialdesignade filmkameror.
I det ögonblicket hade 16 kameror vänt sig till planeten Orion.
16 ögon skulle titta, även om de inte märktes.
Dessa var de översta ögonen på både Olympus och Zeus, tack vare dessa ögon såg han vad som hände i universums djup.
När Aki gav order till sina vargar, till örnarna i Antuara, tömdes krigarna som floder som rinner ut i haven utan att säga bergssluttning,
När dessa floder regnar, svämmar regnet över och svämmar över och fyller allt som kommer före det i havet.
Krigarna, i sällskap med örnar och vargar, försökte bryta sig genom dalen som nådde Orion,
Fienden brydde sig inte ett dugg,
Och de försökte omringa Ilion med sina pansarvagnar, sina söner.
De antände ett skoningslöst krig, medan de sköt pilar, kanonkulor, spjutskott, blodet målade krigets dal röd.
När de skulle mötas drog sig mörkret tillbaka i båda arméerna,
Amazonkrigare som arbetade bakom linjerna samlade in de sårade och döda.
Det var skador i gjutningen, men det var inte så mycket som befarat.
Låt oss omedelbart begrava alla våra martyrer, sade den ädle Antuara,
Hål grävdes, jorden öppnade sin famn för Ilions krigare.
Det var liten skada på fienden, de staplade upp den i dalen och brände sina döda, döda själar steg till himlen,
Dessa var krigare som inte visste vart de skulle ta vägen.
Sju dagar slogs de, ilionierna den sjunde dagen splittrade vargarna fiendens armé.
De röjde vägen till Orion.
De tog kvarlevorna till fånga, de sa, Orion är mycket bred, kom med oss.
På två troner korsade hon den ädla Antuara och dalen som dödade den ädla aki.
Två troner burna på axlarna av bepansrade Ilion-soldater.
När miljonarmén passerade genom flaskhalsen nådde pionjärerna planeten som heter Orion.
Det var en sådan planet, som om det var Ilions tvillingsyster.
Navigera i den orörda naturliga balansen,
De otaliga djur- och fågelarterna, juvelerna som bars iland av havsvågorna, guld- och ädelmetallfyndigheterna tillhörde nu Ilions folk.
Alla borde dela denna glädje, sa dyrbara Antuara,
Hon hade sitt privata tält redo för sina konkubiner,
De höjde outtröttligt sina glas till sent,
Mitt i natten gick den dyrbara gudinnan in i sin privata kammare,
Noble Aki, vargarnas kung, som fick fienden att kränga.
Han omfamnade Herkules i sin famn, som om han levde tusentals års längtan.
Hon föll i passionerad älskling fram till soluppgången.
Det var det, sa den ädla gudinnan,
En örn flög mot Olympen för att förmedla nyheter till den store Zeus,
Han visste inte att Zeus tittade på honom med 16 höga ögon.
Och hon sa, store Zeus, min stolthetsgudinna, varje topp på den har en topp.
Ilionierna, som satte flaggan på planeten Orion, blev därmed Orions arvtagare.
Det var den ädle Zeus som registrerade den.
De låste Orion som om de låste dörren till en byggnad,
De rörde inte sin sten, jord, gruvor.
De rörde inte vid de typer av djur som bodde i dem.
De nöjde sig med att plantera en enkel flagga.
Den som planterade flaggan här skyddades som en rustning av Zeus talisman, inget som inte hörde dit kunde inte komma in.
De som ville gå in slog i järnrustningar och återvände.
Även att se det var något som krävde mycket ansträngning.
Efter arvtagaren till denna plats återvände Ilionians i fred till Ilion.
De skulle öppna denna plats för bosättning efter att Ilion hade släckts.
Orion var stjärnan som kommer att lysa efter Ilion.
"Vad det än må vara så är det en gåva från universum till allt levande", sa den ädla gudinnan Orion.
fortsättning följer