Besvikelsen
den där
bottenlösa
eller hoppet det där
förlösande lyckliga
så känns det
varje gång

Allt gör det
för hos mig
är filtret skört
nästintill transparent
och i mig kommer allt
alltid så nära inpå

Som knivar i min mage
eller jubel i min bröstkorg
men oftast
faktiskt nästan jämt
ett brus av allt
långt här inne
som har så svårt
att hitta ut

Det bara känns
så
j-vla
mycket
jämt