Handplockade (j)ordgubbar,
kommer inte ens i närheten
av piskad grädde med fruktcocktail
eller 'en påse öppnad Jellis på biografen.

Jag har heller aldrig förstått
mig på kombinationen
champagne med jordgubbar.

Jag grät, inombords, då fröken bakom disken
strax utanför biografsalongen meddelade
att produkten inte längre fanns att tillgå.

Jag köpte förstås ingen biljett
till filmen den aftonen...

-

Trots oron 'för att dö',
finns där övertygelsen om
att det intet finns att vara rädd för,
när den kommer.

Är det ju för att befria envar
från att behöva bära
världens lidande på egna axlar...
...utöver att känna högst egen smärta.

(Nej, nu tror jag att jag tror på
att klockan är 'bara för mycket'...)