Som vapenvägrare och pacifist
får man kritik från folkopinionen,
från parlamenten, kyrkorna och tronen,
för att man döds- och krigarlusten mist.

Att döda sina fiender är trist
men nödvändigt, så är den gängse tonen.
De "kristna", som skall titta till personen,
de tiger ju som jämt i denna tvist.

Den västerländska civilisationen
bär ännu på sin gamla skuld och brist,
att alltför ofta lita till kanonen.

Man tror på vapnens styrka först som sist
liksom i östern krigartraditionen
och här och där en galen darwinist.