Jag är vinter
avskydd av många
men inte av barnen
som gör snöänglar som blinkar
åt sina kolleger i skyn
de som från molnen strör vitt puder
över den mörka dyn.

Jag är vinter
så gruvlig och hal
som lägger en hand
på din heta panna
och får den lugn och sval.

Som lägger det mjuka snötäcket
över det som ska sparas
det som ska få vila
och till nästa år bevaras.

Jag är vinter
med spretande bladlösa kvistar
jag är så skör och osmidigt stel
med leder som knäpper och gistnar
på många sätt känns jag fel.

Men jag måste ändå få finnas
för när värmen kommer
behöver ni jämföra och minnas
då kommer ingen mig sakna
när jag försynt har dragit mig tillbaka.