Lys upp natten till ljudet av eld!
Det finns en sprakande, splittrande splitter.
Hjärtan hopade sig, i vraket av vad som var förtrollning,
Av det som var en trädgård koncentrerad i en blomsteraffär,
Vad var leenden,
Enkla erbjudanden, förfrågningar om kärlek och förlåtelse, för
Grattis och frid.
De ligger alla på hög där
Färgernas dagar som invaderade rymden i utbyte mot kärlek,
I en mänsklig, broderlig och känslig gest,
Insvept i cellofan som reflekterade leenden,
Såser av naturen som erbjuds av händer,
Händer...
Ett offer av vapen, om sorgens
Till raseri för alla vapen som klänger sig fast vid händerna
Från de som attackerar och försvarar
Utan att veta varför men med all säkerhet
Att dom har inte säker alls,
Bortom
Av hög av aska och krossade hjärtan.
Varför soldaten varken har röst eller vilja
Och gör det som är fel trots att dom vet det?