Guds tjänare, Job,
är en ostrafflig man.
Ingen är god
och redlig som han

Han är aktad och ärad
i hela sitt rike.
I välstånd och makt
är ingen hans like.

Egendom har han
i rikt mått.
Tio barn har han
dessutom fått.

Guds folk och Gud
råkas en dag.
Åklagarn är också med.
De språkar ett slag.

Gud framhåller Job
som ett gott exempel
bland mänskorna
i sitt tempel.

- Lätt, menar åklagarn då,
att ha goda manér,
när lycka och välgång
jämt mot en ler.

- Ta ifrån honom
allt vad han äger.
Vi får se,
vad han då säger!

- Välan, säger Gud,
härja du bara.
Men Jobs egen person
måste du spara!

Nu drabbar olyckor Job,
slag i slag.
Hans egendom krymper
för varje dag.

Sabéer och kaldéer plundrar
storm förgör,
blixt slår ner
och barnen dör.

Men Job håller fast
vid sin höga moral
och hemfaller inte
åt lasteligt tal.

I stället brister
han ut
i bevingade ord,
som ni hört förut:

"Naken kom jag ur min moders liv,
och naken skall jag vända åter dit;
HERREN gav, och HERREN tog.
Lovat vare HERRENS namn!"

Gud och åklagarn råkas
på nytt och de språkar.
Gud ber åklagarn beakta,
att Job, trots armod, Gud aktar.

Gud säger: - Du eggar mig
att Job bestraffa,
att utan orsak
honom lidande skaffa!

Åklagarn vill dock
Job än mer förtreta,
helst honom förmå,
att Gud reta.

Åklagarn menar:
Kom vid hans eget kött och ben.
Vi får se,
vad han säger sen!

Ånyo ger Gud
åklagarn fria händer.
Svår sjukdom
han nu Job sänder.

Job får nu
bulnader på sin kropp.
Han blir förtvivlad
och mister allt hopp.

Nu är Job led vid livet,
önskar sig döden,
för att slippa
den jordiska nöden.

- Tänk, om jag fått dö
i min moders sköte!
Vilken vila och ro
då jag njöte!

Job ber Gud
spela med öppna kort,
och tala om för honom,
vad ont han gjort.

Så får Job ur en stormvind
höra Guds röst.
Han lyssnar och stillnar,
den ger honom tröst.

Gud säger sig vara
allsmäktig och vis.
Ingen människa
ska ge honom ris!

Job ångrar sig,
ber om förlåtelse.
Gud veknar
på grund av hans förkrosselse.

Under resten av
sin levnad
får Job njuta
den största trevnad.

Allt går honom åter
väl i händer.
Lycka och välgång
Herren nu sänder.

När Job småningom
till vila går,
är han gammal, nöjd
och mätt av år.





"guds folk" är änglarna - de säger ingenting här - och "åklagaren" är Satan