”Nu kommer Barbro”, ropar Allan från hästboxen en bit bort i stallet där vi står och mockar. 

”Vilken Barbro?”, ropar jag.

”Richard, jag sa Richard”, ropar Allan tillbaka med en liten surrande irritation i rösten.

”Jaha, jag tyckte du sa Barbro”, jag ropar tillbaka, och mitt svar fastnar på boxväggen där det sen hänger kvar några sekunder innan det faller tungt till golvet.

Jag undrar samtidigt vem det skulle varit om det var Barbro som kom.