Visst är det fult att irritera sig på småsaker. Jag tänker på sådant som att reta sig på att folk skrapar bort "Nej tack till reklam" på brevlådan. Man får förstå de vill ha förtjänsten, men tänker någon på att texten alltid måste finnas där för inte få berg av reklam, som i sin tur måste slängas på återvinningen. Och det oavsett väder eller väglag. Jordens resurser sparas det inte med då kapitalismen regerar. Och dessa försäljare som ringer Bingolotto och andra. Alltid samma mönster, borde kanske snoppa av dem direkt, eller koppla bort dem, istället för låta dem dra sin historia och därefter klippa av affärssnacket. Och så kommer dessa insamlingar, de jag gynnar tänker jag inte utöka med flera. Ibland hör jag person är äkta och då känns det hårt. Visst är det fult att tänka på sig själv och att djuren måste ha mat och räkningarna måste betalas.
Det finns mycket som är både fult och dumt. Visst är det dumt att smörja in händerna med kräm och sedan tanklöst sätta handen på glaset, för ett vrål i bakgrunden fick fokus att ändra plats.
Men visst förstår jag grannen, där maken klipper gräset och stövlar in och lämnar ett tanklöst spår gräsklipp fram till vattenkranen, för han blev så där alldeles jättetörstig på stört och glömde skorna. Det är väl så de enstaka händelserna avfärdas med en axelryckning, det är de upprepade som skapar gnissel.

Visst är vardagen fylld av sådana där småaktigheter, som borde blåsa bort om inte kvistmaskinen dundrat så hiskligt att pingpongmatchen startade medan mumlet drunknade i de upprörda vågorna.

Vem är inte tacksam för grannar ändå, Latte har gjort ideliga utbrytningsförsök, men glipan mellan dörr och mark är numera ordentligt tillsluten, en tass slipper ut som grannen muntert lugnade mig med.
Tala om bister blick jag fick av hattifnattkatten. Han är speciell men älskar honom som han är. Pojkarna ger både ris och ros, men mest ros. :)