Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
2006


Nr. Fem

Vi badade i kanalen
det var bara du och jag
större än kärleken
en enda vacker dag

ditt hår var som guld
och min kropp som silver
där var bara jag och du
och vattnet som ett pulver

hur vi hoppade från kanten
jag stark och du svag
tillsammans var vi vackra
det var bara du och jag

har något varit mer en lek
har något varit mera allvar
än det mötet, än det svek
när inget mer var kvar

för plötsligt var vi tre
och jag var fångad mittemellan
en rolig prick som sved
och ditt skratts klang som en bjällra

kanske gåtan knäcktes där
enligt varje skriven lag
här finns inte bara kärlek
aldrig bara du och jag

men stunden är ett minne
det starka och det svaga
varför leta mer och längre
varför ska vi livet jaga?

jag trodde jag var modig
att jag var först men jag var sen
det som gjorde mig så stark
gjorde pricken mig till klen

orden har alltid makten
silverkroppen blott ett sken
och när månen ägde natten
var timmen alltför sen

du vet när allting klarnar
bleknar det runt omkring
utan du och jag
finns bara ingenting




Fri vers av Abel Pongo
Läst 87 gånger
Publicerad 2022-04-01 12:06



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Abel Pongo
Abel Pongo