Jag skriver en sonett, så här på fredan,
den första i april, på Herrens dag
år tjugohundratjugotvå. Jag tänker jag,
att den var kul en gång för länge sedan.

Sonetter ändrar kurs ibland, emedan
det fordras för att vara till behag!
All gammal poesi har kort fördrag.
Dess måne bleknar, ständigt stadd i nedan.

"April, april" var förr en lek mot ledan
och vinterns sista, sträva andetag.
Numera har vi ingen bot mot svedan

och den moderna versen är för vag.
Nu råder tråkighetens trista lag.
April, den första, är den andra redan.