Du flyttade så långt ifrån mig att din längtan förvandlades till vulkanutbrott inom mig.
Jag väntar på att du ska komma, precis som fiskarna ger sig ut på de vidsträckta haven och kastar ut sina nät och väntar.
Du är tillbaka till fiskar som inte kommer.
Jag tittar på näten som kommer ut tomma när jag drar.
För det mesta sitter jag och väntar i timmar på en vit sten.
Timmar blir till dagar, dagar blir till månader, du kommer fortfarande inte.
Ibland tror jag att det kommer som om jag drömmer, jag reser mig upp och springer, men ser att den inte kommer och sitter på den vita stenen i timmar och tittar på sin väg.
Hej, du är borta igen.
Jag får stroke i ljumsken, jag svir av smärta, det kommer, jag går tillbaka till min säng i nattens långa mörker.
Min kära Bajs, jag har svårt att förstå ditt nöje i att tillfoga mig smärta för det är jag som vrider sig av smärta.
Jag vet att platserna man passerar är avspärrade av slingrande vägar, precis som ett vaktband, men jag har inget att göra heller för det är så vi är gjorda.
Den vita stenen har eroderat från att sitta på den, men fortfarande inget ljud från dig.
I själva verket hörs små röster, men det här är ingenting som de röster som tillkännager din ankomst.
Mitt sista ord kommer att vara, gå ut och kom så ska jag bli av med denna plåga.

Mannen som stal hans bajs insåg värdet av det först när han var förstoppad.
När en hand nådde hans mage och förvandlade hans tarmar till trassel blev mannen förstoppad.
Så om mannen använder sin hand som en barrikad på vägen till din mage, betyder det att han stal din skit.
Om det bor så många människor i ett land måste du skydda din skit först, annars blir du förstoppad.
Om du inte kan ta hand om det sätter du dig ner och skriver ett bittert brev.
Det är så världen fungerar.