jag vill vandra barndoms stigar

de stigar som jag en gång fann

där som mina drömmar vilar

där som vårbäck porlande rann

doften av tall och fur jag kände

av yrsel jag fick en släng

och ibland det faktiskt hände

jag såg älvor dansa på dimmig äng

naturens blomster jag mig lärde

vidunderligt sköna och rara

det mina tankar mycket närde

i minnet kunde jag dem spara

förunderliga fjärilars flykt fångar

sköra, bräckliga men ändå ej veka

glad och lycklig jag gångar

i sommarland man alltid vill leka

inte längre ett barn jag är

men känslorna har jag kvar

naturen är mig lika kär

barnets längtan jag ändå har