Mina knän håller inte i gryningen
Jag är van vid din värme
Det är som att åka på en smekmånad i staden
Jag attraheras av dina ögon
Jag är avundsjuk på att leta efter fiender överallt
svär på mina snören
För kärleken till denna dödliga värld
Talen jag höll när jag levde
Min tro är att stränga kärlek på mig själv.
Din varg och din fågel är inte principfasta
Löften fylls inte i en mullahs filter
Varje brud rodnar av självkärlek
Inte det
Vid ett stopp i Efes Pilsen
Varje belle som ger ordet till lycka
På kärlekens språk utan konkurrens
Situationen glider utan tvekan i en tillfällig tunga
Till adelns adelsmän
Man tror att varje situation har en tröst.
Jag är ett vittne till varje kärlek som kommer in i mitt glas
Jag stänker min generations sinne på vänskapens hemligheter
Näktergalen håller inte tyst
onda ögat
outplånliga rim
Jag svänger mitt svärd till andra änden av världen
Det är som att jag strör över haven, min tunga är i försvar på bajonetten
Örnens klor dyrkar sanningen
Från en gallerivägg
Till beröm av en skenande målare
Om det inte finns något politiskt val, denna trend
Varje målning ligger på sin bädd mot varandra
Precis efter tillfälle
Jag är ett fan av föräldralös kritik
Om det är till skydd i min kropp med tolkningen av en poet
Med ett kubiskt öga
att skämma
Med färgglada ögon som inte går i lärlingshänder
Jag fortsätter att titta på spådomen att tiden gömmer sig i röken.
"Vem vet i vilken stad den svepte in evolutionens ros"
Jag säger, jag väntar
i barmhärtiga händer
En dag Picasso en annan dag August Strindberg
jag bor
Rör inte rosorna där mina drömmar är förstörda
Mitt rum är fortfarande kalkigt säger de
Tiden har inte skjutit sin pil än
gör motstånd...