*Inifrån en kurbits-bemålad stuga. ..*
Stadfästelser ur
Förljugenhetens
klocka
Som föll ifrån
med en massa
instoppad bråte
Sedan urminnes
tid tills det inte
längre höll emot
Utan brakade loss
Likt ett gammalt
Lutheranskt bibel
-fäste
Där lösa blad föll ut
mot verklighetens
otillfredsställda golv
Och långt bort i Ånger
-manland ropade en
gök i ett gammalt Gök
-ur att klockan var 12,
klockan var 12
Inuti den 92 årige bonden
Ågrens timmerstuga
Och då begrep han
Att ur led var tiden
Och allting då kunde
Inträffa som sannoliks
kalkyler icke längre
Kunde uträkna kom
-mande verklighet med
Från bankvärldens för
-vånade Analys-grupper
Och det försökte de styrande
I maktens boningar alls inte
låtsas om
När ekonomins totala
Herravälde höll på att
Rasa omkull
Men Ågren själv drack
Lugnt sitt egengjorda
Nässelbrännvins the
Med saltgurka och
Pepparrots nykärnad
smör på ett surbröd
Och en fläskbit av
Suggan Lillblomma
Som så väl tjänat Bond
gården med sina goda
grymtningar och väl
-gödda kultingar
För han visste att ur led
Var tiden som den blivit
till så många gånger förr
Och mänsklighetens krafter
Skulle leda den tillbaks igen
Medans han levde helt fridfullt
I sin egen tid, som snart skulle
vara slut. Och han det inte kunde
Göra någonting åt
Utan bara leva med trygghetens
Harmoniska kraft. Som fanns runt
Omkring bara man kunde ha
Förmågan att ta den emot
Med alla Stadfästelser
Ur förljugenhetens klocka
Som föll ifrån med
en massa instoppad
Bråte
Medans en gök i
ett gammalt Gökur
Ropade att klocka
var 12 klockan var
12. ..
I en timmerstuga med
kubits-målningar på
väggarna där gamle
bortglömde Ågren satt
helt tyst och mindes
tiden.Bortanför sig själv