Jag märker att jag är osynlig.
Jag är utan sol.
Kanske
min kropp blivit ett
moln.

Jag har hört
att vattnet börjat ta slut.
Att vattnet har blivit
tankar
tankar under en lampas svaga
sken.

Jag försöker regna. Men dropparna
av mig
förblir tankar.
Tankar av osynlighet, tankar utan sol,
tankar av moln.

Ja, jag är osynlig, ja, jag är ett moln
men jag kan inte
regna.

Inte ens regn på mitt
fönster,
inte ens pölar på marken.

Jag försöker hitta min spegelbild,
jag ser bara moln,
hur de rör sej i pölar jag tänker
från himlen.

Och jag ser människor, inslutna
i sina tankar.

Ja, jag ser.