"66. 'L' aere gravato, et l'importuna nebbia' (sestina)

The heavy air, and the oppressive cloud,
compressed on all sides by the raging winds,
will quickly be converted into rain:
and already part-crystal are the rivers,
and where there was grass in the valleys
there's nothing to be seen but frost and ice.

And on my heart that grows colder than ice
my heavy thoughts form such a cloud,
as sometimes rises from these valleys,
closed off from the more kindly winds,
surrounded by the slow-moving rivers,
when there falls from heaven a gentler rain.

In a little while it passes, all that heavy rain,
and the warmth disperses snow and ice,
giving a swollen surface to the rivers:
never was the sky hidden by such dense cloud
that, meeting with the fury of the winds,
it did not fly from off the hills and valleys.

But, alas, for me there are no flowering valleys,
rather I weep in clear skies or in rain,
and in the chill and in the gentle winds:
when that day comes my lady's without ice
inside, and outside is without the usual cloud,
dry ocean will be seen, and lakes and rivers.

As long as the sea receives the rivers
and the wild creatures love the shady valleys,
her lovely eyes will be concealed by cloud
that makes in mine one continuous rain,
and in her heart the unyielding ice
which draws from mine such sighing winds.

I should be able to excuse the winds,
for love of that one, that between two rivers
confined mer among sweet green and lovely ice,
so that I pictured through a thousand valleys
that shade where I was, so that no heat or rain
troubled me there nor any breaking cloud.

But never did cloud fly before the winds
as on that day, nor rivers ever with rain,
nor ice when the sun unlocks the valleys."

--------------------------------------

Min tolkning

Oket av luft tonat till en dimma
vrängt i ett drev av ilskna vindar
vandlar nu mitt öga till ett regn;
se, nu mejslas floder till kristall
där ren' frost och is draperar dalar
i ett svunnet valv av frodig jord.

I hjärtats mylla under frusen jord
tyngs nu mina tankar av en dimma
den art, som vrider sig i karga dalar
vars vaga vändor villa ljuva vindar
in, i en dov labyrint av kristall,
då blottas himlen i ett stilla regn.

Uns av timad sand löser så allt regn
och snö och is ses akta spirad jord
förlösta nu, ur bojan av kristall
och mer fördold sågs ej skyn av dimma
än att funnen lätt av vreda vindar
den dunsta bort från berg och dalar.

Men, ack, intet gror för mig i öppna dalar
allt fagert dränks i mina ögons regn
mig når ej hagel ej vårens väna vindar
än när blicken hennes smälter, min jord,
en förklarad syn förutan dimma
då vatten, allt vått, blivit till kristall.

Så länge flod och hav villar kall kristall
allt vad vilt är vill söka stilla dalar
bländar hennes ögon med en dimma,
droppas så i mig till ett evigt regn
hjärtat hennes, en förfrusen jord
beslår med is min fågels vindar.

Lösen bör dock ges till alla vindar
av kärlek blott, inunder ren kristall
till den som reglat mig vid vårlig jord
att väva skuggan ny i tusen dalar
invid min lott ej brydd av fuktigt regn
på jordad sköld mot viggad dimma.

Dock sågs ej skyn buga så för vindar
is bli blöt, ej floder söka regn
som den dagen solen lyfter dalar.

------------------------------

Den italienske författaren Francesco Petrarca,
1304-1374, ses allmänt som en av de främsta
europeiska renässanspoeterna. Han hade en
nyckelroll i skiftet från medeltid till
renässans, och som stilbildare för den
europeiska litteraturen; bl.a William Shakespeare
inspirerades av honom. Petrarca var också
en framstående historiker. Han bidrog till
att förnya poesin genom att skriva på
italienskt folkspråk.

Dikten jag tolkat är ur hans verk "Canzoniere",
som består av 366 dikter: 317 sonetter, 29 canzoner,
9 sestiner, 7 ballader och 4 madrigaler.
De skrevs mellan 1327-1368.
Jag har tolkat dikt nr 66 en sestin och har
försökt följa versmåttet, men bytt ut ett av
slutorden, "is", till "kristall".
Det centrala temat i diktsamlingen är
Petrarcas kärlek till en kvinna, Laura;
en kärlek han upplever som ouppnåelig.

Då jag inte kan italienska har jag utgått
från den brittiske poeten, författaren
och översättaren, A.S. Klines översättningar
i "The Complete Canzoniere, Petrarch,
A translation into English by A S. Kline."

Den finns på, www.poetryintranslation.com;
klicka på "The Complete Canzoniere", en bit
ner på sidan; klicka på "Italian/Petrarch
(1304-1374)/ The Complete Canzoniere,"
scrolla lite: "Section II, nr 66."

Läs gärna Petrarcas originaltext på
italienska: den finns b.la på internet på
"Petrarch: The Canzoniere"; originaltexten
finns på vänster sida och A.S. Klines
översättning på den högra.