En ettrigt tilltagande hetta
mellan falnande lägereldar,
just när vi skulle montera
en stilla, kedjad slummer.

Då rann eld genom ord,
brände ljud, svämmade myt,
sprängde sten, kokte blod:
strängt, ogenomträngligt blod.

Då glödde ord utan papper,
bittra som ord mot ord,
fräsande som ord av eld,
graverade med lågor som svärd.

Hur likgiltigt vi än svävade,
formade andra flammande hjul,
fällda av stenskott eller nackskott
och jord skulle de åter varda.