vad jag trodde mig behöva var medlidande

men det enda jag fick var förslag på lösningar

att le att skratta och att ”vara sig själv”

det blev också löjliga fakta om blodtryck o puls

att detta var de bästa medicinerna för en lidande själ

men jag jag ville vältra mig i min själsliga misär

att bli omhändertagen och att ”bli förstådd”

nej inte några märkvärdiga medicinska råd

eller för den delen psykologiska sådana

nej jag var ju den som led …så in absurdum

men vad jag egentligen behövde var att vakna

att vakan ur min egen självömkan

att se verkligheten rakt in i vitögat

att förstå att livet inte enbart är en lek

…för en ganska så självgod och märklig själ

Copyright © AndLou