"Det är den stora, stora kärleken..."
hon drömde om den stora kärleken men allt hon fick var besvikelser fick uppleva alla de stora sveken alla kändes de som tragedier
kärlek var inte för henne given det var ett ouppnåeligt mål hon tycktes ej ha den driven hon fick aldrig höja sin skål
när männen fått vad de ville ha svalnade kärleken de bedyrat sedan ville de bara dra en del var rentav obskyra
nu i ensamhet hon begrundar sitt öde är kärleken blott en vacker saga? så sorgligt är hennes tårflöde hon som alltid försökt behaga
vad vill männen egentligen ha? kanske en tuff och vild kvinna? eller en sexig och sensuell donna? vad försöker de vinna?
hon lägger kärleken på hyllan låter livet ha sin gång begraver den i myllan sjunger vemodig sång
kommer tid, kommer råd så kanske kärleken återvänder även när världen är hård så lägg din kärlek i tidens händer
Bunden vers
(Rim)
av
Öknens Ros
Läst 118 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2022-05-12 14:00
|
Nästa text
Föregående Öknens Ros |