Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


'Då den är liten, är den långt ifrån fliten', som jag hittade på att rimma för nu så där länge sedan. Just att rimma så det verkar handla om en verklighet nära dig, se det är litet extra roligt. Just det där uttrycket är ju så tillämpligt.


Rutten kan plankan vara eller helt sjuk





Något litet om att 'måla in sig i ett hörn'. Handlar nog om hur lång tid en själv har på sig innan en själv bör eller måste agera. Samtidigt går tiden, saker utanför ens egen kontroll 'bara händer' och så har en själv ju 'tid att tänka'. Fundera på eventuella alternativ. Hur lång tid tar det innan färgen torkar? Hur var det nu, var det en sådan där 'levande' förnissa som det kan ta månader innan den riktigt 'sätter sig', eller var det en mer snabbt övergående väntan, ett par timmar bara? Margaretha läste en thriller av en numera död författare som skrivit en del av sina böcker, de med detektivtema, under pseudonym. Andra böcker, av vilka en del varit 'vanliga' romaner, en del av dem var mera avgjort romantiska medan andra hade inslag av romantik. Som en detalj bland andra, ungefär som arbete, umgänge, fritid, resa eller väder. Hon visste med sig att en text skulle kunna ha ett föremål, ett djur, en plats eller människor som 'huvudnummer'. På det viset var en penna ganska fri och kunde vara ömsom intensiv och laddad, ömsom lugn och sansad i sin beskrivning av skeenden i berättandet. Inte för ofta kanske, men ändå stundom, verkade berättelsen vilja 'gå sina egna vägar'. Ens hand får då söka hålla hårt i pennan för att åter styra in den på 'den rätta vägen' igen. När det hände henne, den där känslan av att sitta vid ratten i en bil och plötsligt 'får ratten som eget liv', eller med andra ord 'att måla in sig i ett hörn' och söka som desperat efter någon slags utväg. Ett sätt var i och för sig att 'ge upp' och ge berättelsen 'fria händer'. Men det var en sorts inre kamp, som i dragkamp eller en väldigt jämn match i något slags spel. Hon hade en lätt ambivalent stil där, ibland kämpade hon för att 'vinna och ta kommando', ibland 'gav hon efter'. Det där verkade kunna ha med att göra om hon givit sig ut på äventyr eller bara gått och 'skrotat' hemmavid. När hon var ute på äventyr, visste hon förstås med sig att 'vandringslusten' fått fötter och att hon bara måste söka tillfredställa den. Det var förstås så med lustar, en själv bara måste lägga på ett extra kol just så.




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 102 gånger
Publicerad 2022-05-12 16:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP