En barkbåt med ett litet gult lönnlövssegel och vackert täljt skrov. Helt utan sjövana, karta och kompass. Din riktning är mot fjärran, du navigerar nu efter stjärnorna, bort från mig. Jag sitter på knä på stranden och ser hur du guppar iväg. Sanden letar sig in mellan mina tår, precis som tårarna nedför kinderna. Med varje andetag släpper jag taget mer och mer. Jag böjer mig sakta framåt och blåser vind i dina segel. Istället för att du andas in mig blåser jag nu bort dig. Axlarna sänker sig långsamt, för nu är slaget både vunnet och förlorat.