tiden har konstant grävt ett djupt hål i mitt hjärta

ja det där vackra med att leva livet

men sorgerna begraver ändå detta i längden

som att stampa ner frön djupt in i jordens hjärta

de många tårarna har vattnat dessa frön

trots detta spirar ändå kärleken då och då

man hittar tillbaka till ljuset

för att enbart skapa en ny sorg med gyllene kanter

som att hålla ett flyktigt löv i händerna om hösten

hålla hårt så att inte lyckan ska flyga bort

för att till sist ändå inse att man har förlorat

…igen och igen och igen

Copyright © AndLou