Tystnaden sveper in i rummet
fångar mig i sitt grepp
som en snara runt halsen
varför hör du mig inte min älskade
jag finns ju här

Jag håller din magra hand i min
den är sval och torr
tärd av årens tand
den som en gång smekte min kind
minns den ännu?

När jag går hem
faller de gula höstlöven
över den våta asfalten
de singlar ner och lägger sig tillrätta
lugnt stilla och tyst