Vem åtnjuter du
När du sakta och njutningsfullt
drar av mig mina knoppar
När du nyper av dem
inifrån stjälkarna
Med bister uppsyn
När du självbelåtet
slår dem utöver
den stillatigande marken
och massakerar dem samstämt
inunder krackeleringarna
i dina betongsulor
Marken lämnas sårad,
indränkt
med min bedövande blomdoft
En vedertagen nyans av spillror
av mig drömmandes
om något som du ej kan ge mig,
Du fattiga själ stjäl min blomning
Emedan du vissnar till och dör.