-Hej hur mår du?
-Så där jag, sov dåligt och var uppe och kräktes på natten som jag gör allt oftare, det är en posttraumatisk stressreaktion på grund av kriget som triggar upp mina supertrauman.
-OK men det märks inte, du ser helt normal ut.
-Vad menar du med normal? Jag känner mig jävligt förslöad i huvudet, emlig och grumlig.
-Du ser ut som en zombie och det ska du vara glad över för det betyder att du har anpassat dig till samhällets oskrivna regler och sunda konventioner vilket är någonting allra högst eftersträvansvärt och kommer att leda till att du kommer att göra succé och kanske få en medalj av Kungen och du kommer att bli så populär och få många fina vänner när du har blivit en kändis och har fått vara med på TV.
-Vad härligt det låter då är jag mer en gärna en äkta härlig zombie som sover dåligt och kräks på nätterna och som älskar att pladdra på om väder och vind i oändlighet, självupptagen och som en massa pengar samt att jag kanske får sova tillsammans med Kungen och självaste Drottningen bara jag städar hela slottet och tömmer deras pottor punktligt klockan åtta.
-Hur länge har du varit inlagd nu Benny?
-Vadå inlagd jag bor här. Hur länge har du själv varit inlagd här i det ultimata paradiset?
-Men du måste sluta med att försöka pulla Doktorn och springa naken i korridoren.
-Länge länge leve kärleken den kärleken Fernando. Det är för alltid 1975.