En 14-årig vanvårdad pojke tar skolbänkar och kastar ut dem genom alla rutor i klassrummet under lektionen. En protest över att ha levt under gravt dysfunktionella förhållanden i hemmet i 4 år. Ett desperat rop på hjälp som hörsammas vilket räddar pojken från ett helt
liv i psykisk och social misär. Han får bo i ett bra fosterhem med psykiskt friska föräldrar.
Han får chansen att skapa sig ett positivt, tryggt och meningsfullt liv fyllt av glädje och kreativitet. Hans biologiska mamma hamnar under tvångsvård på en psykiatrisk klinik.
Förbannelsen är bruten och pojken skriker ett vårskri tillsammans med flickvännen på picknick. Alltför många barn och ungdomar mår dåligt psykiskt idag. Sverige kan bättre.