förlåten är jag bara
när sidan styckar min märg
borde kunna förklara
men är strimlor av färg

ingen är allierad
ingen söker min själ
bruten och fingerad
i ett hopplöst farväl

flyttad bland pjäser
som såg sol i storm
ynnest som jäser
krystad enorm

min själ är vaken
min skuld likaså
men ansiktet är naken
och handen som aldrig kan nå