Jag minns med fröjd en mycket god kamrat,
ett ljus i var skoldags monotoni.
Det var spontan och självklar sympati,
hon var en vän av mycket stort format!

Vi följdes åt i alla slags klimat
och hade båda smak för drömmeri.
Vår unga vänskap rymde trolsk magi.
Jag har sen dess ej haft så god kamrat.

Som vuxna möttes vi igen en dag,
då båda fast i vuxnas konventioner.
Vi insåg båda hjälplöst: detta var ett misstag!

Vi förde snällt en stunds konversation,
men fjärran var vårt forna välbehag.
Jag var en ny person, så även hon!