Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

25maj22








vidder, avstånd, ett plötsligt regn som slår mot fönstret, att låta livet bero, lägga det åt sidan och att bara existera, att låta hela min varelse absorberas av den blekgrå skyn. att inte anlägga något motstånd, inga planer, bara skyn, de tomma gatorna, det avlägsna ljudet av några fåglar i grannens trädgård, intryck som sammanblandar sig med de rum och vrår som ingen ser, ja det ljumna vårregnet tar plats i dessa rum, allt det fördolda som ryms i tystanden, allt det som är främling i mig. jag låter osammanhängande grubblerier vävas samman med ett förstrött läsande, jag läser några sidor och lägger sedan boken åt sidan. bokpärmens djupröda färg bryter av mot de äggskalsfärgade väggarna, en droppe blod i en vit rymd. jag gör något annat under några minuter, kollar mobilen, tvångsmässigt, dricker en kopp te i soffan. sedan läser jag några sidor till, glömmer bort mig själv, glömmer bort soffan och de vita väggarna. författarens horisont står upptänd som vid en soluppgång, hans erfarenheter och insikter glöder som vore de en fjärran eld ovanför oceanens rand. och jag läser förstrött liksom på avstånd, innan jag åter släpper boken med blicken, fäster inget större avseende vid intrycken som boken inger mig. jag vilar i ett tanklöst vakuum med blicken fäst på väggen. jag tror att prokrastinering är en av mina särskilda talanger, jag har anlag för det lättjefulla. jag finner ofta att handlingen känns onaturlig, den utförs oftast motvilligt, som ett hinder som måste övervinnas. jag tycker mycket om dagar som är insvepta i ett blekt, mellangrått ljus. mulna dagar som inte kräver någonting av mig, dagar som saknar betydelse, flyter fram som meningslösa partiklar i en strid ström av tid. dagar som låter allt få vara oförställt, stillat, utan ambition. jag finner ro i skuggan av den meningslösa dagen. jag ser fram emot att bli gammal, att sitta på förstukvisten vid en stuga i närheten av någon norsk fjord, dricka en kopp kaffe gjort på mörkrostade bönor, låta mina tankar och förnimmelser, allt det som varit och kommer att vara, låta allt sjunka in i ett mjukt himlavalv av blekgrå moln. den skandinaviska svalkan som sveper in landskapet i likgiltighet utan att för den sakens skull göra det dystert. den sällsamma frånvaron av de stora emotionerna, friheten att inte behöva utstå kärlekens eviga vedermödor. att sitta där på förstukvisten och existera som ett språklöst djur. en skör tystnad, en allé av nakna träd som avtecknar sig mot skymningsdiset. svarta fåglar och smaken av ett mörkrostat kaffe. inga biblar finner jag förutom de biblar vars ark är blanka som de öppna vinterlandskapen i Norrland. inga gudar finner jag förutom de becksvarta fåglarna i träden, de gråspräckliga fiskarna som kan skönjas under isen en tidig morgon i mars, flugorna som surrar vid fönsterblecket i den kvava sommarvärmen. om kvällen att klä av sig den tunga skepnadens virke och låta eldslågorna se in i själen, att läsa några sidor i en bok, och gå och lägga sig rusig på det röda, fylliga vinet. att sova djupt och frånvarande. att drömma om de omöjliga landskapen, du som aldrig var här, du som aldrig kommer att vara här, du som alltid har varit här,
















Prosa av Androiden VIP
Läst 197 gånger
Publicerad 2022-05-25 17:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP