Hösten härjar i min kropp,
men min själ lovsjunger våren.
Tunnelns gap i livets lopp
vidgar levnadskorridoren.
Sommaren där ute står!
Mot min utgång nu jag går
bort från vintrarna och åren.

Livets korta period
är min prövotid som instängd.
Evighetens återstod
är en alltid öppen livsmängd.
Kroppen faller i sin höst.
Själen stiger med sin tröst
till en vår med evig livslängd.