Över vallmofältet
susar sagan om en bild
av ett äpple någon målat
med en krita, spröd och mild

klädd i papper virat runt sig
höljen färgen ren och rund
färg som färgar vallmofältet
vänligt rött i denna stund

stund i brytningen av blåeld
lägger fötterna på tork
på en ärrad sten i kanten
hälsar liten
vattensork
inget bråttom – bara längtan
längtan i hans snabba steg
medan tvåbent, lyckligt landdjur
blundade, tog lugnt
och teg

teg för blommorna på marken
teg för bladen i ditt hår
teg för Noas djur i arken
sägners verk din gångfot går

i ett sträck från vallmofältet
mot en blåeldsmetafor.