Det jag kommer att minnas av den här sommaren är grannens hysteriska rökhosta. Hon håller på att hosta upp sina lungor.
Min dödslängtan väger nästan upp min livslust. Jag måste göra något radikalt
och bli en lite optimistisk och social
människa, i alla fall då och då, men vad
ska man säga till folk så annorlunda och
klart avvikande som man är? Jag vet att
jag fortfarande är trasig i själen inom vissa
demolerade sektorer. Jag måste bekämpa
den här sjukdomen och hitta en läkedom.
Jag ligger i min sköna IKEA-SOFFA och
låter dagarna passera och jag orkar inte
anstränga mig och vara en normal människa.
Orkar inte göra mig till, katterna märker det
direkt och håller sig undan. Jag är sugen på
att älska någon annan människa. Min kärlek
är som ett kraftigt jordskalv som ställer allt
tillrätta, och mina smekningar är ren ömhet.
Min kärlek är en eld som förtär och renar.
Min kärlek är en frukost på sängen med
en tillhörande glädje över förmånen att
finnas till. Min kärlek är att promenera
tillsammans genom skogen hand i hand
och höra göken som gal i väster bäster.
Min kärlek famnar vår död den oundvikliga
i en smäktande euforisk vals, döden som
viskar var inte rädd det är bara jag som ska
komma och trolla och reda ut alla trassliga missförstånd. Min kärlek är som havets
dyningar mot stranden, en andning, ett
blixtrande ljus i mörkret som leder dig hem.