Ur "Strindbergiana" (107)
ÅGUST O HARRIET
Harriet : Jag vill skiljas.....
Ågust : Ja,vem fan vill inte det !
hurusom ärbar make påkommen
vid lösaktig hustru blifva hanrej
äro mera än nog.
Harriet : Ärbar !? ha !
han som själv äro både skurkaktig
och kärlekskrank
som kurtisera med slinkorna
på Tennstopet.
Ågust : Se där ja !
lösgommen hafver glappat
med hängbrösten slängandes
när hon springa i språng
från gård till gård med skvaller
som byhora.
Harriet : Du är djävulen.
Ågust : Och du häxan.
Harriet : Hade jag pistol skulle jag skjuta.
Ågust : Hon kan få låna min revolver
som det endast finnas ett skott för Dig
och ett för Mig.
Harriet : Så du tro jag skjuta mig själv
också ?
Ågust: För att slippa varandra är döden
enda utväg,
emedan om den ene dör
och den andre leva
går den förre igen som hemsökelse
i den levande som lämna ingen ro
föränn båda i grafven ligga.
Harriet : Det är helvetet !
Ågust : Som Eva förleden Adam
arfsynden fördelad itu.
-