Låt mig stå i ljuset
vad som än må ske
betrakta mörka bruset
på håll jag allt får se.

Men om det kommer nära
då stänger ni min port,
låt mörkret suset bära
och susa långt, långt bort.

Det enda jag kan känna
blir lukten av metall
som i min näsa bränna
och halsen den blir kall.

Jag öppnar min händer
och tänker än en gång
”vid tröskeln allting vänder”
det blir min nya sång.