Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Som du kanske kan se av bilden, är den tagen en annan årstid än den vi haver hava nu. Vilken är som den är nu i juni. Som tur är så plåtades på vägen från någonstans i Alby strax utanför huvudstaden och målet för bussen var Tumba.


Eftersom du inte äter det längre





Eftersom du inte äter godis längre, skall du bli
förskonad från att få just godis. Jag tänkte sedan
ge dig en kaka med choklad, men så mindes jag
att du slutat med choklad.

Därefter kom jag att tänka på att skänka dig ett
häfte med frimärken. Men så kom jag på att du
aldrig samlat på varken frimärken eller haft brev-
vänner.

Senare då jag skrev mitt testamente kom jag på
att jag kunde skriva in dig i det. Jag har ett fint
gammalt hus i Norrland och där kunde du slå
dig ned med din familj.

Men så berättade en människa vi båda är bekanta
med på var sitt håll, att du och din fru gick isär
sedan dina barn omkommit i en lavin, som nog
var ditt fel.

Eftersom skidresan till alperna var betald med
dina egna besparingar. Men som jag ville ge dig
något litet kom jag att tänka på en skokartong.
I den kunde sedelbuntar

rymmas och det kändes roligt att bunta dem där
och förra veckan fick jag sedan höra att din syster
gjort en liten brasa i trädgården trots att hon har
litet dålig syn.

På den hade hon staplat trasiga saker av trä,
gamla stolar hon ärvt av sin gamla vän, samt
en skokartong hon trodde innehöll gamla
brev eller böcker.

Ja, tänk så det kan gå här i världen. Nu har jag
nog inte mycket mera att skriva, men du skall
veta att jag tänker på dig och har dig stundom
i tankarna och det

sägs ju att tanken är just god. Åtminstone vid
en del högtidsstunder går mina just tankar
och en del känslor till mina så kallade vänner
och väl kära bekanta.


(Brevet hittades adresserat och frankerat men
aldrig ivägsänt, i en chiffonje under ett arvsskifte
och eftersom det tog trettio år närapå att utreda
allt rent juridiskt,

men alla möjliga förhalningar hit och dit, så föll
kanhända saker och ting en smula i glömska, för
ståeligt nog. Då brevet till slut sprättades upp och
lästes, hade det först

blivit uppsatt likt en relik bakom en gammal tavla
målad av en okänd målare vilket bara signerat med
bokstäverna M. A. R. K. och sedan gått bort för nu
många år sedan,

hade just den tavlan stått på vinden sedan förra
ägaren sålt huset till en rullstolsburen polis som
bara använde sig av det första våningsplanet i
villan uppförd i tre våningar)




Prosa (Kortnovell) av lodjuret/seglare VIP
Läst 127 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-06-10 21:41



Bookmark and Share


  stormengudrun VIP
Vilken text! Jag vill bara läsa mer och mer ända fram till det snöpliga slutet:-)
2022-06-12
  > Nästa text
< Föregående

lodjuret/seglare
lodjuret/seglare VIP