Kanske börjar du att spira,
när du håller i vårt rep.
Men så fort du släpper taget,
då vårt rep det trillar ned.

Ensam står jag utan motstånd,
med en tjock tamp i min hand.
Den egna kampen jag får vinna,
med min kraft från hjärtats hamn.

Med harmoni, på håll jag ser dig
där en vänlig vindfläkt ler.
Långt lång bort i horisonten
skymtar jag dig knappt nåt mer.

Vilar mina trötta ögon,
sätter mig i gräset ned.
Imorgon kommer dagen åter,
lika vacker blir den med.