Fadern tog ett steg tillbaka och överförde händelsen till tiden, och sonen levde ändå inte länge.
En dag passerade han nära ett bålgetingsbo när ett bi bet honom på hans tunga.
I det ögonblicket omfamnade han jorden.
Nedgång och den nedgången.
"Må Gud förbarma sig över honom, han var en god pojke", sa fadern.
Grannar kom till begravningen och sa att han var en mycket tystlåten herre.
Presten ledde en sådan begravningsbön.
Och begravningarna drev ut mannen från hela jorden.
Världen har stängt sina dörrar för honom.
När ingen närmade sig hans födelse blev han tilldelad en grym adress.
Och att gå går.