Sorgerna mina kan jag samla
i vackra kransar
Och hänga upp för min dörr.

Av alla sorger, vilken väger tyngst?
Kransen av det jag borde, men inte gjorde?
Kransen av den ondska som finns i världen?
Kransen av alla relationer som uteblev?

Så mycket annorlunda hade jag önskat att mitt liv blivit.
Men hur mycket kan vi själva rå på
när vi inte har facit i vår hand?

Allt det gamla måste jag släppa.
Alla skärvor måste sopas bort.
Allt måste jag acceptera.
Allting går inte min väg.

Vågar jag öppna min dörr igen?