Porträtt av en medmänniska

 

 

 

Hon var skör och ömtålig
som en porslinsdocka

behövde famnas 
av kärleksfulla händer

hanterades hårdhänt och ovarsamt

små sprickor blev större och större
tills hon gick sönder

bitarna fogades samman

utanpå syntes ingenting
men sprickorna skavde inuti

 

 

 

 

Fri vers (Fri form) av Marita Ohlquist
Läst 159 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2022-06-15 10:52

Skriv ut
Spara som PDF

Niliboy Huga ligen, vi är nog många som hon! 2022-06-18

Lena Staaf Väldigt fint och sant! Vi måste vara varsamma med varandra. Det ömmande som sitter kvar där inne kan göra att vi krackelerar igen. 2022-06-15

Susen En finstämd text som kärleksfullt och med omtanke ger inre skavanker ett ansiktsporträtt 2022-06-15

Olof Lagerhorn Fint och ömsint skrivet om vad livets påfrestningar kan göra med en människa. 2022-06-15

Kungskobran Hoppas hon kan få professionell hjälp, sprickor går att läka. 2022-06-15

Eva Helene Man vet inte så mycket om vad andra gått igenom, ofta ser ytan bra ut, men därinne skaver sprickorna hos många. Väl beskrivet porträtt! 2022-06-15

Kajan Välskriven text om en människas inre sår; och de är lätta att missa, om man enbart ser till ytan, vi kan ofta dölja oss väl; men skavanker kan bli synliga vid en noggrannare granskning, om iakttagaren vill eller förmår se. 2022-06-15

Anya Så väl åskådliggjort. Många är vi, som har sprickor som skaver. Men med hjälp skaver de mindre. Och viktigast av allt, försöka undvika skapa sprickor på andra. 2022-06-15

Lehva En vacker, ömsint text. Vi är många som borde ha behandlats annorlunda. Och vi har många runt oss som vi borde ha varit mer rädda om. 2022-06-15

Maria Sundelin Så träffande Vet precis hur det är att vara trasig på insidan Kramar 2022-06-15

ej medlem längre Snyggt om att vara sårbar men ändå "hel" 2022-06-15

Sparvögat Sprickorna i själen som inte ingen längre ser, så fint tecknar du känslan… 2022-06-15