och jag sitter här
mellan timmar och tårar
som faller och går
med åren har mitt liv utelämnat mig för detta i omgångar
hjärtat har förkolnat för att sedan brinna igen
min blick har svartnat och orden har bränt mig
vänner blev till skuggor
och i skuggorna fann jag trösten
när vindens sus och havets brus
tömde mig på de så kallade löften
jag gav bort och tog emot bakom ljus

borstade av allting, fann något, förlorade det igen
en tår föll
i en famn jag höll
ljuset skulle agera ridå
men det slocknade för min skull
och jag kröp tillbaka i min vrå
nu sitter jag i ett hörn och är full
inget ljus lyser på mig men det känns som att alla ser
en gråtande pojke som spelar en roll
håller mig undan, håller koll
vilka skrattar, vilka skadar, vilka sår
bär ni andra på
jag tror mig veta
men inga svar jag får
natten har bara börjat
men vad snabbt tiden går
helt plötsligt
har det gått tio år