Du blåser genom fjolårsvass
en vind som härmar tonen
från första fågelns ljusa sång
högt ovanför pionen
Du vinkar friskt vart än du drar
mot skogen eller stranden
en skrattets fläkt som följe slår
på vägen över sanden
Din andes instrument är fritt
och ljuder

I leken ingen märker dig
i stillhet blir du kungen
som härskar över jord och sjö
samt markens lav och ljungen
Du gäckar, ingen fångar dig
och ändå är du nära
med all din uppenbarelse
den främmande och kära
i sommartidens öppna kärl
som sjuder

I natten flyr du av din lust
med steg som nästan höres
mot sammetsmattans gröna väv
och därav vi förföres
Du lämnar oss i rop och kval
och längtan efter mera
Du är en icke levande
som måste oss passera
och dansa framför med din flöjts
preluder.



12/6 2022