Kistan bärs ut
svarta rosor på locket
efter de sörjande som
följer ut från helgedomen

Kvinnan stänger kistan

Träden avklädda nakna
dyster himmel av skator

Minnestavlor omringade
med jordens kistor
av liv som slocknat
o liv som sippra ut

Hon hade blicken mot himlen
Flickebarnet trycktes tätt intill
hennes kroppshölje med
svaghetens tårar

Flickan tittade
tvivlande upp
vart var pappa?

Prästen predikar om
tröst o himmelrike

Händer går ihop
av bön om hopp

För hennes andra hälft som
blivit ängel med änglar