Det tog lång tid för mig att släppa dig
det tog ännu längre för dig

Två själar svävande bland molnen
ömsom i sol, ömsom i regn

När vintern tog över 
och du höjde handen

Jag borde ha gått redan då
men inom mig bad jag slå, slå, slå!

Du gick några trappor upp
var borta i flera timmar

Trodde inte att jag förstod
att grannen inte var en han 

Jag bar vårt barn med ömhet
försökte skydda, trippade på tå

Trots det,,, fortsatte du
hårdhet mot mitt mjuka

Blåmärken, stryptag
en glänsande kniv

Hur jag vände mig om
tog min tillflykt ut bara ut

Och du som alltid hämtade mig tillbaka
drog i mitt hår, själen blottad

Att jag gick med på allt detta då
åh, jag var så ung, så svag

Jag tittar tillbaka, ser den unga flickan
hon inom mig som trodde sig vara vuxen

Och jag förlåter henne
jag förlåter mig

Idag lever jag ett sundare liv
med skuggmonster vid min sida

De skrämmer mig ibland
men inte lika mycket som du gjorde

Jag lyckades göra mig fri
så fri jag nu kan bli

Vårt barn vuxet nu
också försvunnen

men jag gjorde det jag kunde för att skydda
på det sätt andra sa åt mig att göra

Jag gjorde allt 
nu är jag fri

men inuti är jag fångad
och alltid längtande

efter hur det skulle, kunde ha varit
för en gång älskade vi varandra

vår kärlek gav liv
kanske var det därför vi möttes

och gick upp i tusen atomer