Med stäven mot den täta och byiga nordostan
och ansträngd bister blick över vattnet,
scannar vi efter den klargula dobben.

Vågorna vräker sig mot aktern som trotsar ödet
att kunna gå under. Årorna knakar
och näten sträcker sig ner mot djupet.

I blindo börjar ett duggregn kyla fingrarna
och ryggen. Benen domnar och krampar
när ett fåtal fiskar sitter som skruvstäd i redskapen.

Jakten mot den yttersta dobben värker i armarna.
Glädjen över det lilla vi ändå fick, ger klartecken
att rulla över vågorna hem till stranden.