ur Sakligt och Avskalat
TypisktDet första du säger när du kliver in i rummet är att hälsa och säga mig mitt namn Sedan säger du ”Det första man får se Är dig med en mobiltelefon i handen” ”Typiskt” säger jag ”Vad hade du förväntat dig?” frågar jag ”Att du åtminstone uppmärksammade mig På en gång när jag kom in i rummet” säger du Du vill bli sedd men ingen ser dig tycker du ”Fast vi syns är det inte säkert att vi finns” säger jag ”Hur gör man för att göra sig av med dig?” frågar du Och jag fortsätter ”Det är inte säkert att jag Är här i morgon” säger jag med sorg i tanken ”Äntligen. Va skönt det ska bli. Det borde Vara förbjudet att vara mänsklig människa. Jag var färdig med dig för den här gången” säger du ”Vi borde bli autonoma robotar utan känslor och vilja allihop. Tack och lov att vi är mer helt fördomsfria numera” säger du ”Är det spännande? Är det så det är? Blir det något bättre av det?” Frågar jag dig ”Jag gillar inte människan” säger du Och jag kommer att tänka på en annan man Vars namn jag nämnde i en konversation Och han hotade att anmäla mig för att jag Sagt hans riktiga namn högt i ett meddelande ”Typiskt att livet ska vara såhär” säger du ”Är det så det är? Hur är det? Vad har man gjort för att det ska bli såhär??” Säger jag och lämnar bordet i rummet Och sätter mig vid en dator i ett annat rum för att skriva ner något typiskt strunt jag tänkt ut medans vi samtalade utan att komma överens ”Man måste veta hur andra tänker. Och ha sitt privatliv hemligt” ropar du Ifrån det andra rummet bredvid Jag går sedan och borstar tänderna Och fortsätter sedan att filosofera Imorgon är en annan dag tänker jag
Taleptox Skrev Den 20220619 <+>
Fri vers
(Fri form)
av
Taleptox
Läst 70 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2022-06-19 08:40
|
Nästa text
Föregående Taleptox |