det skvalpar erotik och blod mot strandens stenar. kant i kant med högvattnets solkiga brunränder. där jag en gång bad om isarnas lov. där jag en gång vadade i röda stövlar, sjöng en entonig sång och fäste blicken långt bort för att inte övermannas av gråten.

det speglar i stålgrått och vallmo. och aldrig ska jag bända loss flaken och bryta blankvattnet innan våren är redo.

dagar badar i ljus och allt är åter gott.