känner mig ibland
som en fluga inkapslad
i bärnstenets guld
gjuten i klarhetens tid
och språket
då var det alltjämt ett självständigt
tänkandes språk
står en stund i basaren
ser genomskinliga gestalter
rastlöst ilar förbi
känner då sorgen
varför ser de inte solen
kan det vara fönsterluckornas
öppna sår

varje människa tar så liten plats på jorden
och den måste få vara fredad