Det var vått i myren 

Det var verkligen vått. Över och 

på myren stod ett gammalt hus av 

sten. Alva dansade över muren invid 

myren. Sjöng för månen gjorde hon 

i tjocka tjok  greppade himlens 

alla hörn och drog ned dem över sig. 

Mellan fingrarna det kallt vita ljuset 

Pandemierna och krigen betydde lite 

här. Det hon aldrig glömde var spåren 

av verklig kärlek. Månen den bekymrade 

lade en verklighet nära och de bristande 

grenarna sprack enbart i minnets stråk. 

Jag kommer hämta dig skrek kärleken 

i rytmiska steg över den obebodda 

planeten. Dansa du och det är sannerligen 

vått i myren.