I sina ensamhetens tankar
vankar Heidenstam
på trasig trolös bro.

Den som byggt
sin själ en himmelsbro
är lycklig, full av livets ro.

För bron den bågar
hemåt till vår soliga sal
när vi inte tillåter tvivel
att gro i vår tankedal

där fagra rosentaggar
falskt vaggar hjärtat
till den mörka sömn

som släcker törsten
till den ström
som flödar
under Faderns bro;

Där står Han
ståtligt, väntar
på att famna oss
i vår djupt funna tro.